 |
| Stillastående demonstration den 23 augusti när
riksdagsmannen Jens Holm vittnade på Colombias ambassad, Östermalmsgatan 44 i Stockholm. Den 19:e samma månad vittnade Latinamerikareportern Dick Emanuelsson från Colombias ambassad i Honduras. Bägge vittnesmålen gjordes via videokonferenser. |
PRESSINBJUDAN:
Två nya vittnesmål i fallet Joaquin Perez, onsdag 29 augusti
PLATS: Colombias Ambassad, Östermalmsgatan 44. Kl. 16.00
Kommittén Befria Joaquin
Perez
arrangerar en demonstration framför ambassaden under tiden som vittnesförhöret
pågår och vi står till tjänst för presskommentarer.
 |
| Joaquin Perez. |
Rättegången mot den svenske medborgaren
och journalisten Joaquin Perez fortsätter på onsdag. Perez är ställd inför rätta
i Colombia för att leda den regimkritiska nyhetsbyrån ANNCOL från svenskt
territorium.
På onsdag vittnar Berndt Jakobsen
från den danska Föreningen Uppror. I protest mot den danska
antiterroristlagstiftningen i oktober 2004 genomförde Uppror en penninginsamling
för palestinska PFLP och den colombianska vänstergerillan FARC. Den senare
organisationen tog emot 8500 dollar av ett antal representanter från Uppror som
överlämnade pengarna till gerillaledaren Ivan
Marquez.
– Det är otroligt men åklagaren försöker
att dra in mig i fallet som har utretts av såväl danska som colombianska
polismyndigheter och där domar har fallit mot danskarna. Aldrig tidigare har
anklagelser riktats mot varken mig eller någon i ANNCOL för en händelse som ägde
rum för snart åtta år sedan.
Det säger Joaquin Perez från sin
cell i högriskfängelset La Picota i Bogota. Han menar att man efter flera
vittnesmål nu klart kan se vart åklagaren försöker leda
fallet.
– Anklagelserna handlar inte alls om
terrorism eller attentat och dylikt utan en ren politisk rättegång. Målet är att
tysta nyhetsbyrån ANNCOL en gång för alla för att vi inte tiger när brotten mot
de mänskliga rättigheterna bryts i Colombia. I praktiken vill colombianska
åklagare strypa svensk pressfrihet, menar Perez som säger att bakom dessa
åklagare finns starka politiska och ekonomiska krafter i
Colombia.
“Värsta politiska riksrätt”
 |
| Advokat Rodlfo Rios. |
Han får medhåll från sin advokat,
Rodolfo Rios, som menar att det är en ren häxprocess som genomförs mot
hans klient.
– Rättegångsprocessen visar med all sin
tydlighet att åklagaren varken har konkreta bevis eller ens indicier för att
fälla Joaquin. Till det ska vi lägga den ansamling och virrvarr av motsägelser
från åklagarens olika vittnen eller åklagarens egna framlagda “bevis” som skulle
motivera en fällande dom.
Rios tvekar inte att fälla sin egen dom
över den rättegång som drogs igång efter att Perez utlämnades till Colombia av
venezuelanska myndigheter och Chavez den 25 april 2011.
– Det är den värsta politiska riksrätt
mot en person som jag varit med om under mina tolv år som jag har arbetat med
colombiansk strafflag, försvar av politiska fångar och mänskliga rättigheter.
Nyhetsbyrå på fritiden
ANNCOL startade 1995-96 av
Joaquin Perez, latinamerikareportern Dick Emanuelsson och riksdagsmannen Jens
Holm och den drevs med egna medel. De tre har starkt tillbakavisat åklagarens
lösa anklagelser om att FARC skulle ha tagit både initiativet som att ha
finansierat nyhetsbyrån. Holm sa i sitt vittnesmål att han själv, ur egen ficka,
tog upp pengar för att bidra till finansieringen av byrån vilket i sig inte var
några stora summor eftersom det helt oavlönade arbetet genomfördes på fritiden.
Emanuelsson å sin sida berättade att det första året av ANNCOL:s existens bjöd
Tele2, där ANNCOL var anslutet, på tio megabyte och det var så byrån startade.
Därefter förfogade man under flera år över fyra gratissajter, vardera på 100 mb,
på portalen FortuneCity.
– Åklagarens anklagelser och försöken
att dra in mig i donationen av danskarnas 8500 dollar till FARC är också
ytterligare ett skandalöst och motsägelsefullt påstående. Åklagaren försöker
leda i bevis, genom lösa påståenden, att jag och ANNCOL skulle vara finansierade
av FARC samtidigt som organisationen skulle vara i behov av penningamedel. Där
försöker hon peka ut mig som en slags mystisk spindel och samordnare mellan
Colombia och Danmark. Men det är bara lösa påståenden utan ett enda bevis,
hävdar Joaquin med indignation i orden.
Dominikansk motståndsman vittnar till Joaquin försvar
 |
| Narciso Conde leder en demonstration med
kravet på att USA ska lämna alla sina militärbaser i Latinamerika. |
På onsdag vittnar också Narciso
Conde, en ärrad veteran och motståndsman mot den dominikanska
militärdiktaturen Rafael Leónidas Trujillo och USA:s militära invasion av
Dominikanska republiken 1965. Conde är hedersordförande i den Bolivarianska
Kontinentala Rörelsen (MCB) som drivs från Caracas och som har medlemmar
från hela Latinamerika och Karibien.
Joaquin Perez deltog i flera av de
internationella konferenser som MCB arrangerade i Venezuela. Det var till en av
dessa evenemang som Perez skulle delta i när han greps av den venezuelanska
polisen när han landade på flygplatsen i
Caracas.
Och det är för att styrka Joaquin Perez´
närvaro på dessa konferenser som Conde ska vittna. Åklagaren påstår att Perez´
besök i Venezuela bara handlade om att gå över gränsen till Colombia och där
besöka Ivan Marquez´ gerillaläger. Där påstår åklagaren att Perez skulle ha
hållit politiska föredrag inför gerillan.
För var och en med kännedom om den
colombianska gerillan är det ingen hemlighet att gerillan har egna skolor och
att de under nära 50 års existens har byggt upp en politisk struktur med egen
politisk utbildning. Att en politisk flykting som levt och arbetat under nära
två decennier på andra sidan Atlanten skulle kunna bidra till att “lyfta” den
politiska medvetenheten på dessa gerillasoldater, förefaller inte bara
osannolikt utan rent av absurt. Men i colombiansk press spelar det ingen roll
att leda detta i bevis.
Fallet Julian Assange, Joaquin Perez och Etiopiensvenskarnas öde
Colombias president Juan Manuel Santos ringde upp sin kollega Hugo
Chavez och bad denne gripa och utlämna Joaquin Perez när denne skulle landa på
venezuelanskt territorium.
Det
var den 21 april 2011 och Perez befann sig i Lufthansaplanet mitt över Atlanten
när Santos framställde sitt önskemål. När piloterna hade landat planet i den
30-gradiga hettan i Caracas, öppnades flygplansdörrarna men passagerarna ombads
att sitta kvar. In kom ett antal poliser som gick direkt fram till Joaquin Perez
och bad honom följa med.
Under de tre dagarna i säkerhetspolisens bunker i Caracas, fick Perez
varken träffa den svenske konsuln i Caracas eller någon advokat, trots stora
demonstrationer utanför. Och det var inte venezuelansk press som informerade om
att ANNCOL:s ansvarige redaktör hade gripits utan Santos´ egen dagstidning, El
Tiempo, i Bogota.
Efter 72 timmar sattes Perez på ett colombianskt militärplan som två
timmar senare landade på Bogotas militära
flygplats.
Venezuela bröt mot alla tänkbara lagar, såsom den egna författningen,
den Internationella Humanitära Rätten och den universala rätten till politisk
asyl, vilket Perez fick 1994 av de svenska migrationsmyndigheterna. Chavez tog
emot en enorm kritik från sina egna partimedlemmar och sympatisörer. De begrep
inte hur en vänsterpresident kunde utvisa en vänsterpolitiker till det land som
styrs av en högerextrem regering som fört krig mot sitt eget folk under 50 år
och ett land Perez hade flytt ifrån för att undgås att
mördas.
Under tiden hyllades Juan Manuel Santos av den colombianska
extremhögern för att ha lyckats ha lurat in Chavez i den gillrade
fällan.
De
svenska myndigheterna har lyst med sin frånvaro i fallet Perez.
Ambassadtjänstemän har pliktskyldigt besökt Perez ett antal gånger i fängelset.
Men den svenska regeringen, som agerade med kraft i fallet Martin
Schibbye och Johan Persson, de två svenska journalisterna som
fängslades i Etiopien 2011, tog till och med upp frågan i
EU.
Men
i fallet Joaquin Perez har Reinfeldt & Bildt totalt nonchalerat att en
svensk medborgare är offer för en politisk häxprocess i det land han flydde
ifrån för 18 år sedan.
UD har klassificerat fallet som “konsulärt” när det handlar om att
colombianska domstolar försöker strypa den svenska
yttrandefriheten!
Regeringen, och i synnerhet dess utrikesminister Carl Bildt, gör allt
för att misskreditera regeringen i Colombias grannland Ecuador, som har gett
politisk asyl åt Julian Assange.
Medan det går alldeles utmärkt att i fallet Perez göra vittnesmål via
videokonferenser på Colombias ambassad på Östermalmsgatan 44 i Stockholm, eller
på Colombias ambassad i Honduras där Dick Emanelsson lever och arbetar, vägrar
den svenska regeringen att acceptera förslaget från Assanges spanska ombud, den
världskände Baltasar Garzon, om en videokonferens där svenska poliser
eller åklagare förhör Assange.
Två
fall, två regeringar och var och en kan dra sina egna
slutsatser.
